Jag kan inte fatta att vi kommer in i marsmånad om mindre än en vecka. Det är galet vad fort tiden går. Dagar, veckor och månader bara rusar förbi och snart kommer det bli både vår och sommar. Skönt men samtidigt går tiden så fort att jag blir rädd. Vart tar all tid egentligen vägen? Snart kommer jag bli både gammal och grå. Känns läskigt att man växer upp så fort. Iår fyller jag 20 år och borde där med klassas som vuxen, men ändå känner jag mig milsår från att bli vuxen. När jag ser mig i spegeln ser jag fortfarande den lilla tonårsflickan som befinner sig i den där trotsåldern och som vill hänga på stan om kvällarna. Den tiden är långt förbi men trots detta känns det som jag befinner mig där någonstans. Jag vet inte om jag är redo att bli vuxen än. Men blir man någonsin riktigt redo för vuxenlivet? Jag tror bara vi kastas in i den världen, förväntas att få både jobb, bostad och familj utan att riktigt förstå hur vi ska lyckas och utan att vi ens är redo. Kanske är det just därför som jag fortfarande bor hemma och pluggar på universitetet. Jag är varken redo för jobb eller egen bostad. Fast det är nog därför jag ännu inte känner mig vuxen. Jag tror inte vi kan bli vuxna när vi fortfarande bor under samma tak som våra föräldrar. Det är först när jag flyttar hemifrån och får mitt eget liv som jag kommer känna mig vuxen på riktigt.